Gudstjänst


 

Varje söndag klockan 10:00 firar församlingen gudstjänst. Gudstjänsten är kärnan i kyrkans liv och har så varit sedan Nya testamentets tid. I gudstjänstlivet blir församlingens identitet avskalad och vi visar vilka vi är, vad vi tror på och vad vi hoppas på. Vi kan säga att gudstjänst och dess liturgi är teologi i action.

Gudstjänsten har tre primära delar som ser ut på olika sätt, det är tillbedjan, gudsmötet och gemenskapen.

Tillbedjan

Människan är skapad för att tillbedja och det är något fullt mänskligt. Tillbedjan ser vi överallt i samhället idag, inte bara i den religiösa gemenskapen. Frågan är egentligen inte varför eller om vi tillber utan vem vi tillber. Varje människa tillber det det som ger själen sin djupaste tillfredsställelse, frid och tröst. I församlingen är det Gud som vi tillber. Den Gud som har skapat oss, älskar oss och offrade sig själv för oss på korset. I våra gudstjänster identifieras tillbedjan genom lovsång och psalmsång, hög och tyst bön samt ljuständning.

Gudsmötet

I Matteusevangeliet säger Jesus att ”där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” I gudstjänsten får vi samla oss och fokusera på gudsmötet som vi är skapade till att ha. I mötet med Gud blir människor lyfta, frälsta och hjälpta. Våra gudstjänster vill hjälpa människor till det mötet genom bönen, sången, undervisningen och fokuseringen på Jesus Kristus. Gudsmötet når sin kulmen i firandet av nattvarden, även kallad eukaristi som betyder tacksägelse. Brödet som bryts och vinet som hälls upp både symboliserar och är Jesu Kristi eget offer för människan på korset. Gud har tagit en del av sin egen andlighet och lagt det i materiella ting som vi kan röra vid, lukta på och smaka av. I den första kyrkan var nattvarden gudstjänsten och gudstjänsten är på så sätt i första hand ett gudsmöte.

Gemenskapen

Församlingen är en gemenskap där livet levs tillsammans. Här hämtar vi styrka, gläds och sörjer tillsammans. Här hittar du människor som ber för dig och med dig. I gudstjänsten lever vi i gemenskap med varandra genom den gemensamma bönen och förbönen. Den gemensamma lovsången och fikat efter själva gudstjänsten, som egentligen bör ses som slutat, men en del av gudstjänsten.